Ännu en knä resa i mitt liv
Mina senaste dagar har varit ganska så omtummlade, många tårar har runnit ned för kinderna och många skratt har jag fått ur min kropp. Tänkte jag skulle berätta några rader om detta.
i torstas tränade jag första gången på en vecka. svullnaden i vänster knät hade äntligen börjat gå ned efter de som hände på träningen förra tistas. skönt! Tyckte jag då. tränade på kvällen för att se hur det kändes. det vill säga om det blev någon match för mig på lördan MEN som alltid måste det ju vara nått som inte vill sig i min kropp. halva träningen hade gått och vi höll på med elvamannadrillen då allt föll i hop helt och hållet. Jag sprang med bollen och skulle precis passa den då kroppen är på väg åt ett helt annat håll än höger foten. allt vred till sig och jag ramla ihop skrikande som en stucken gris. fy fan var ont i de gjorde. Det kändes som att knät gick åt vars ett håll. Kunde inte röra på benet över huved taget.. Kände riktigt hur någonting gick av i fallet ned mot golvet.
stackarn
Henke martinas kille fick bära ut mig ur hallen när träningen var slut för jag kunde inte röra mig. hur jag än gjorde smällde det till i mitt förut helt friska knä. han bar mig in i bilen sen åkte vi hem till mig och de fick hjälpa mig ur och in. Mamma som inte fattade i telefonen tiden innan att jag hade reält ont förstor det nu när jag inte kunde gå och satt med tårarna nedsprutade för kinderna.
Pappa och jennifer som hade bilen då de var i borås på moppekurts fick börja rulla hemmåt och pappas kompis körde mig och mamma halva vägen till borås. På halva vägen var det bara för mig och jennifer att byta bil. När vi kommer till borås var det bara att hoppa i en rullstol och lita på att pappa inte skulle köra in i väggen med mig. Han har ju inget körkort på en sån där rullis. haha
Godismaskinen
Där inne satt vi och väntade bland en massa sjuklingar ett bra tag. magen kurra eftersom jag inte hunnit få i mig någon middag denna dag. Det fanns som tur var en maskin med en massa gotte saker i. tur var att papap hade med sig pengar. han tog ut en chocklad till mig medans han ville ha en påse med bilar men.. haha den fasna klart på vägen ned freån maskinen så där hängde den fast vid kexchockladen. haha han fick köpa en sådan också för att få ned sin påse med bilar som hängde där och svängde. haha jag skratta så jag höll på att dö. gubben bredvid mig skratta han också. skit kul.
Hemmåt
Satt på akuten i 4 timmar utan att det hände så mycket. fick sedan en doktor som kände på benet och sa att det var väldigt ostabilt och ja de gjorde ont. han fick sedan hämta en specialist som kände och sa att nått var på tok. De ville röntka benet men hade inte tillräckligt ner bra personal för det. de sa det inte ordagrant men jag fattade ju att det var så. Efter det hoppade jag och pappa in i bilen typ kl 4 på natten för att åka hem och sova. Eftersom vi skulle få en röntgen på förmiddan kunde vi ju lika gärna åka hem.
Dit igen
när vi väl var hemma någon gång vid 5 snåret var det rakt i säng med en kudde liggandes underbenet eftersom jag inte kunde sträcka på skiten. Dom ringde fan inte på förmiddan runt 10 i alla fall utan kvart i 7 typ 2 timmar senare. Så vi släpade oss upp så vi kom här i från typ vid 9 tiden både mamma oah pappa och lilla jag.
direkt hopp i rullstolen igen när vi var framme och sen upp på röntgen. den tanten där uppe var inte så försiktig iaf gjorde ju skit ont. sen åkte jag ned på akuten igen för att vänta på resultaten.
Orakade ben och snygg läkare fan
Vi kommer in på ett rum i väntan på läkaren. När han väl kommer in är han ju skit snygg och jätte ung. Men shit vart skulle jag ta vägen. orakade ben och inte hunnit duscha än sen träningen dagen innan då det hela hände. FAN! HAHA Kunde inte annat än att små le.. han var nog ganska så ny för han var lite osäker typ - aa men du kan ta av dig byxorna eller vika upp dom kanske om du vill eller jag vet inte riktigt.. vad det är för sorts byxor du har. Jätte osäker hade det varit en äldra hade han sagt ta av byxorna! klart slut. Jag tog iaf av dom och han kände på knät och grog lite. sen gick han och hämtade en annan lite äldra man som tog så hårt ch slet typ i benet så jag ville nita honom med kryckan som stod bredvid sängen. Jävlar där snackar vi hårdhänt. haha
Jag har iaf gjort nått reält med inre ledbandet så jag får hoppa på kryckor. den där snygga läkaren kom sedan in igen och gav mig en massa papper på medicin som skulle skynda på svullnaden att sjunka och smärt stillande. Jag skulle också få en skena till knät för att det inte skulle åka i sidled när jag gick eftersom ingenting tar emot där.
Backe upp och backe ned med rullstolen
Men borås lassaret är ju inte en och samma byggnad så ja fick in i bilen igen och åka runt några hus innan vi var framme. Hoppa i en rullstol igen och åkte in med rally föraren mamma mot reseptionen. Hon berättar där att de flyttat den avdelningen så det ligger på andra sidan området coh amn kan inte gena igenom husen så vi måste åka runt. Orkade inte hoppa in i bilen igen så vi tog oss prommenaden mitt på vägen. skratta ju som bara den. Efter att gått runt där i typ 20 minuter backe upp och backe ned var mamam helt slut. jag bara satt där och slapp gå. När vi väl hitta var det en jävla trottoar där som envisades med oss vi kom fan inte upp haha mamma kämpade där som en jävl idiot oc jag kunde inte annat än att skratta. Byggarbetarna några meter där ifrån sotd också och skratta som bara den medans lilla mamam kämpa på. haha till slut sa hon - nicole vi tar sats! så hon backa några meter och börja springa mot trottoaren. MEN de funk inte det helelr så istället höll jag på att flyga ur siten. Vi skratta så vi viste inte vrt vi skulle ta vägen. jag hoppade ur stolen och upp på kryckor så mamam kunde köra upp för trottoaren. väl uppe var de hopp i igen. när vi kommer n för dörren sitter en gammal tant och säger - hade ni gått några meter bort hade det inte funnits någon trottoar. Vi trode ju vi skulle dö, då hade ju hon också suttit och kollat haha.
Det är de senaste från mitt liv. Hoppar nu på tryckor med en knä stort som en basketboll. många skratt och många tårat har fallit. Har åter besök om två veckor så vi får väl se vad dom säger. Det suger at det ska hända men allt har en mening. Har bara inte hittat denna riktigt än.
/Nicole
i torstas tränade jag första gången på en vecka. svullnaden i vänster knät hade äntligen börjat gå ned efter de som hände på träningen förra tistas. skönt! Tyckte jag då. tränade på kvällen för att se hur det kändes. det vill säga om det blev någon match för mig på lördan MEN som alltid måste det ju vara nått som inte vill sig i min kropp. halva träningen hade gått och vi höll på med elvamannadrillen då allt föll i hop helt och hållet. Jag sprang med bollen och skulle precis passa den då kroppen är på väg åt ett helt annat håll än höger foten. allt vred till sig och jag ramla ihop skrikande som en stucken gris. fy fan var ont i de gjorde. Det kändes som att knät gick åt vars ett håll. Kunde inte röra på benet över huved taget.. Kände riktigt hur någonting gick av i fallet ned mot golvet.
stackarn
Henke martinas kille fick bära ut mig ur hallen när träningen var slut för jag kunde inte röra mig. hur jag än gjorde smällde det till i mitt förut helt friska knä. han bar mig in i bilen sen åkte vi hem till mig och de fick hjälpa mig ur och in. Mamma som inte fattade i telefonen tiden innan att jag hade reält ont förstor det nu när jag inte kunde gå och satt med tårarna nedsprutade för kinderna.
Pappa och jennifer som hade bilen då de var i borås på moppekurts fick börja rulla hemmåt och pappas kompis körde mig och mamma halva vägen till borås. På halva vägen var det bara för mig och jennifer att byta bil. När vi kommer till borås var det bara att hoppa i en rullstol och lita på att pappa inte skulle köra in i väggen med mig. Han har ju inget körkort på en sån där rullis. haha
Godismaskinen
Där inne satt vi och väntade bland en massa sjuklingar ett bra tag. magen kurra eftersom jag inte hunnit få i mig någon middag denna dag. Det fanns som tur var en maskin med en massa gotte saker i. tur var att papap hade med sig pengar. han tog ut en chocklad till mig medans han ville ha en påse med bilar men.. haha den fasna klart på vägen ned freån maskinen så där hängde den fast vid kexchockladen. haha han fick köpa en sådan också för att få ned sin påse med bilar som hängde där och svängde. haha jag skratta så jag höll på att dö. gubben bredvid mig skratta han också. skit kul.
Hemmåt
Satt på akuten i 4 timmar utan att det hände så mycket. fick sedan en doktor som kände på benet och sa att det var väldigt ostabilt och ja de gjorde ont. han fick sedan hämta en specialist som kände och sa att nått var på tok. De ville röntka benet men hade inte tillräckligt ner bra personal för det. de sa det inte ordagrant men jag fattade ju att det var så. Efter det hoppade jag och pappa in i bilen typ kl 4 på natten för att åka hem och sova. Eftersom vi skulle få en röntgen på förmiddan kunde vi ju lika gärna åka hem.
Dit igen
när vi väl var hemma någon gång vid 5 snåret var det rakt i säng med en kudde liggandes underbenet eftersom jag inte kunde sträcka på skiten. Dom ringde fan inte på förmiddan runt 10 i alla fall utan kvart i 7 typ 2 timmar senare. Så vi släpade oss upp så vi kom här i från typ vid 9 tiden både mamma oah pappa och lilla jag.
direkt hopp i rullstolen igen när vi var framme och sen upp på röntgen. den tanten där uppe var inte så försiktig iaf gjorde ju skit ont. sen åkte jag ned på akuten igen för att vänta på resultaten.
Orakade ben och snygg läkare fan
Vi kommer in på ett rum i väntan på läkaren. När han väl kommer in är han ju skit snygg och jätte ung. Men shit vart skulle jag ta vägen. orakade ben och inte hunnit duscha än sen träningen dagen innan då det hela hände. FAN! HAHA Kunde inte annat än att små le.. han var nog ganska så ny för han var lite osäker typ - aa men du kan ta av dig byxorna eller vika upp dom kanske om du vill eller jag vet inte riktigt.. vad det är för sorts byxor du har. Jätte osäker hade det varit en äldra hade han sagt ta av byxorna! klart slut. Jag tog iaf av dom och han kände på knät och grog lite. sen gick han och hämtade en annan lite äldra man som tog så hårt ch slet typ i benet så jag ville nita honom med kryckan som stod bredvid sängen. Jävlar där snackar vi hårdhänt. haha
Jag har iaf gjort nått reält med inre ledbandet så jag får hoppa på kryckor. den där snygga läkaren kom sedan in igen och gav mig en massa papper på medicin som skulle skynda på svullnaden att sjunka och smärt stillande. Jag skulle också få en skena till knät för att det inte skulle åka i sidled när jag gick eftersom ingenting tar emot där.
Backe upp och backe ned med rullstolen
Men borås lassaret är ju inte en och samma byggnad så ja fick in i bilen igen och åka runt några hus innan vi var framme. Hoppa i en rullstol igen och åkte in med rally föraren mamma mot reseptionen. Hon berättar där att de flyttat den avdelningen så det ligger på andra sidan området coh amn kan inte gena igenom husen så vi måste åka runt. Orkade inte hoppa in i bilen igen så vi tog oss prommenaden mitt på vägen. skratta ju som bara den. Efter att gått runt där i typ 20 minuter backe upp och backe ned var mamam helt slut. jag bara satt där och slapp gå. När vi väl hitta var det en jävla trottoar där som envisades med oss vi kom fan inte upp haha mamma kämpade där som en jävl idiot oc jag kunde inte annat än att skratta. Byggarbetarna några meter där ifrån sotd också och skratta som bara den medans lilla mamam kämpa på. haha till slut sa hon - nicole vi tar sats! så hon backa några meter och börja springa mot trottoaren. MEN de funk inte det helelr så istället höll jag på att flyga ur siten. Vi skratta så vi viste inte vrt vi skulle ta vägen. jag hoppade ur stolen och upp på kryckor så mamam kunde köra upp för trottoaren. väl uppe var de hopp i igen. när vi kommer n för dörren sitter en gammal tant och säger - hade ni gått några meter bort hade det inte funnits någon trottoar. Vi trode ju vi skulle dö, då hade ju hon också suttit och kollat haha.
Det är de senaste från mitt liv. Hoppar nu på tryckor med en knä stort som en basketboll. många skratt och många tårat har fallit. Har åter besök om två veckor så vi får väl se vad dom säger. Det suger at det ska hända men allt har en mening. Har bara inte hittat denna riktigt än.
/Nicole
Kommentarer
Trackback
