Tårarna var inte till mig
I dag började dagen med säng bäddning av allra högsta kvalite. På väg upp till bussen var det för ovanligheternas skulle inte så brottom. Jag slapp springa upp för den skit jobbiga backen. Jag träffade därimot två små pokjar kommandes med raska ben och frukost mackan i handen. de hejade glatt och berättade i all hast att de åt frukosten på vägen. Så söta.
På schemat visade första lektionen 2 timmars basket me frank. så blev det också. jädra jobbigt. Vi träna i en timme alla tjejerna medans killarna var i gymmet och sedan tvärtom.
Det blev ett jobbigt träningspass.
Huvudvärken slog som aldrig förr och det gör den fortfarande. Svenska nästa, ja de va en ok lektion.
Sympati
Sen var det lunch dax. åt inte så mycket satt mest och lipa. En utan dom handikappade på skolan var på kullbarg i fredas. Jag förstår inte hur det är att vara handikappad. ja mena får man ingen kontakt med människor eller ignorerar all bara en. jag tyckte så synd om denna pojke på kulla berg så ajg dansade lite med honom men fick tårar i ögonen så jag gick efter ett tag.
I dag satte han sig ganska så nära vårat bord och då bröt jag i hop i matsalen. Jag kan vekligen inte först hur jobbigt det måste vara för alla dessa människor som inte är riktigt "hela".
Katten bara skratt åt mig men jag kunde inte hjälpa det. tyckte så otroligt synd om honom. Ville bara gå fram och krama honom även om ja inte känner honom ett dugg. Hanna fick trösta mig och till slut tog tårarna slut. de lär ju tyvärr varit många som såg de. Men va fan. Kunde inte hjälpa det som sagt.
Tycker så synd om dig!
aa jag åkte hem efter lunchen eftersom ja inte hade någon mer lektion. Huvud värken sprängde så de fick bli sova i sängen i 3 timmar och nu sitter jag här.
Har våran första riktigta träning med laget i dag. Är ju inte så sugen. Men vill man nått i livet så måste man kämpa även dom dagarna lusten och orken går emot. Så det är bara på med mina blå basket dojjor sen och springa.
Det känns som att de ända jag gör nu för tiden är att leva i mina basket skor. Men så småning om ger de restulat har jag hört. haha Nu ska ja plugga har masa läxor å göra.
Mamma jag Älskar Dig mest i hela världen. Du är bäst. ♥
/Nicole
Haha, Klicken du är Bäst!
Vad gullig du :) Tänk vad glad han blev när du dansade med honom :)
Det var riktigt bra gjort Klicken!
en sak som kan hjälpa är att jag inte tror pojken vill att du ska gråta för att han är handikappad, han trivs nog bra med sig själv och om inte så vore fallet så blir han nog bara ännu mer deppig när folk gråter för att det är så synd om honom, snacka om att bara förtydliga faktumet att han är underlägsen. Men Klicken för tusan, du är nog en av de mest vänliga människorna jag känner. go on baby
Lilla gumman... Livet är kämpigt för alla men på olika sätt. Man skall vara tacksam för det man har och inte sörja det man inte har.
Nästa gång så ger du honom en kram för att du vill och inte för att han är handikappad. Jag älskar dig också! Är så stolt över dig
