Varför gav du mig aldrig det?

När jag tänker efter förstår jag inte varför jag alltid fortsatte att ge dig mer.
Varför jag gav dig min ömmhet gång på gång, men aldrig fick tillbaka det jag var ute efter.
Din ömmhet.
Jag gav dig det jag själv var ute efter men du förstod det aldrig.
Jag var ute efter dina varma händer omfammning.
Jag ville känna dina händer i mitt hår.
verkligen veta att det var mig du ville ha.
Jag ville att du skulle trösta mina tårar precis som du gjorde i början.
Torka bort dom och säga att det löser sig, det kommer fixa sig.
Men varför gav jag aldrig upp när jag inte fick det jag hela tiden saknade.
Allt det jag gav dig, var det jag själv ville ha.
Jag ville att du skulle ta hand om mig, så som jag tog hand om dig.
Jag ville att du skulle bry dig lite mer om mig än vad du gjorde.
Varför gav jag aldrig upp?
Jag gick och väntade på att du skulle bli lika omtänksam som du var de första 9 månaderna.
Att allt kunde förändras så fort.
Jag vill att du skulle ta hand om mig som ett litet barn, så ville jag bli behandlad.
Det var därför jag behandlade dig så.
Att du aldrig förstod vinken.
omtänksamhet.
En kram för mig betydde mer än vad du trodde.
För dig var det bara något som jag ville ha i överflöd.
Men den betydde så mycket.
Varför insåg jag aldrig att det inte skulle bli som förr.
Jag förstår inte varför en del av mig fortfarande älskar dig.
Jag bara gav dig det jag själv ville ha.
Men varför saknar jag dig?
Jag gråter en gång om dagen för jag saknar dig så men varför?
egentligen har jag ingen anledning att vara ledsen.
Det är ju han som har förlorat på det.
Han förlorade en tjej som verkligen vill hans bästa.
som tog hand om honom i alla lägen.
som alltid fanns där när motgångarna klättrade sig på.
varför gav jag hela tiden utan att säga ifrån.
hade jag berättat vad jag ville hade det bara varit för stora begär för honom.
Jag önska att han bara kunde mognat lite och sett sig omkring.
Att han hade sett vad han igentligen hade vid sin sida.
ömmhet.
Det är nu mera det ända jag söker.
Jag söker ömmhet,  värme och omtanke.
Allt som var så bra till en början.
Första kärleken är något man aldrig glömmer.
Jag önska bara att han hade varit min första och sista kärlek.
som vi alltid lovade varandra och påminnde varandra om.
om dessa orden hade varit sanning från båda håller hade tjejen inte suttig här övergiven.
Jag önska att vi kunde börja om trotts allt.
Jag vet inte varför jag fortfarande söker den del i dig jag aldrig mer kommer att få se.

Man lär sig av sina misstag. synd bara att jag iinte hade gjort detta misstagett innan jag träffade dig.
Då hade jag vetat.
Jag vill sluta söka men det är omöjligt.
Jag tror att det är hjärtat som säger emot är jag rädd.
En kram betyder mer än 1000 ord för mig.


*Ömmhet, värme och omtanke*
Det ända jag begär.

/nicole


Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0